Sjulnäsgangsteeers

Lova skriver

Nu är Jag, Miriam och Malin hemma hos Agnes. Vi har ätit plättar, badat och pratat.
Vi bärjade dagen (direkt efter att Agnes och Miriam hade mopedat iväg till ICA för att käpa grädde) med att fylla våra arma stackars magar med mjölk, mjöl och salt. Samtliga ungdomar i kompisskaran blev ganska illamående, men eftersom plättarna hade smakat förspikat bra var vi alla överens om att den goda måltiden hade varit värd smärtan.
Efter ett tag cyklade vi 4, oskuldsfulla barn ner till sandön för att ta oss ett dopp. Agnes och jag själv var snabbt nere i vattnet medan de båda M:en tvekade uppe på stranden. Jag och Agnes stod med vatten upp till knäna när jag konstaterade att det var kallt. Mitt uttalande följdes direkt med ett vattendopp från min sida. En tradition jag har och som jag har fullföljt varenda bad de senaste 5 åren. Kallt vatten har aldrig varit särskilt jobbigt för mig men för att förminska lidandet doppar jag mig direkt. Agnes blev då irriterad på mig, men det sket jag i.

Badet var underbart och vi hade det jättekul. Det är vid sådana här tillfällen man är glad att man har de kompisar som man har.

Efter besöket i den beståande vätskan cyklade vi åt skillda håll. Miriam och Malin begav sig av till Agnes hus för att sätta upp tältet medans jag och Agnes gav oss iväg till OK för att köpa godsaker till den kommande kvällen.
Inköpet av diverse sötsaker samt gurkor gick realtivt smärtfritt och vi vandrade nöjda ut ur butiken. (Vars pris för mjölk för övrigt är alldeles hutlöst.)
Precis när vi börjar cykla hem känner jag hur någonting stramas åt runt min fot. Jag tittar neråt för att, till min fasa, upptäcka att mitt skosnöre har lindat sig oroväcande många varv runt cykelpedalen. Snabbtänkt som jag är inser jag att om jag inte gör någonting åt detta snabbt kommer jag ramla. Något försynt (eftersom brottsplatsen var befolkad med kååla killar 96 från sjulnäs) säger jag till Agnes:
"Öhm, det har hänt en liten incident" Agnes vänder sig bakåt för att titta mig i ögonen.
"Vaddå?" Mer hinner hon inte säga för i hennes bakåtvridande hade hon också saktat ner. Detta resulterar i att jag åker in i hennes bakdäck och ramlar.
Då vill jag att ni ska veta att jag ramlat med cykel en endaste gång tidigare i mitt liv, så detta hör inte direkt till vanligheterna.
Om det finns folk därute som aldrig har ramlat på cykel vill jag bara meddela att det gör sjukt ont. Speciellt om man har korta shorts på sig.
Jag upprepar ordet aj några gånger och Agnes kollar oroligt på mig. Den värsta smärtan gick dock äver ganska fort och nu kollade jag bedrövat på mina nyarakde ben som hade blivit vandaliserade av asfalten.
Precis när jag gör mig redo för att ställa mig upp kommer en kåål kille 96 med lagomt fint häng och vacker keps förbicyklandes.
"Hur gammal är du?" Säger han med en spydigt omålbrottig röst. Han tycker jag är löjlig som ramlar med cykel. Det märks tydligt.
Agnes, som är en självständig och oerhört rävsaxig kvinna Säger:
"Håll käften."
Samtidigt säger jag, i helt normal samtalston.
"fjorton." Agnes tycker detta är lite konstigt eftersom jag brukar bitcha mig igenom livet.
AGNES SKRIVER
Då började the kååla 96 gangsters sjunga:
"Hej, hej, hej jag är bara 14 år och jag kaaaan inte cyklaaaaa"
Nu var Lovas kokta fläsk stekt (läs: nu är måttet rågat) så Lova säger:
"Hur gamla är ni då, nio eller?"
Tha kååla 96 gangsters hann inte svara innan Lova kontrade med:
"Fy, vilken snygg keps du har!"
Även efter denna kommentar hann de inte kontra, utan istället gjorde Lova det genom att säga:
"Och erat häng! SHIIIT! Vad snyggt!"
De vettskrämda kååla 96 gansters börjar sakta cykla bort från oss medan dom tappert försöker verka coola genom att dra upp deras tröjor osv.
Och jag, jag stod bara och skrattade. Det var roligt. Det var väldigt, väldigt roligt. Vi tog farväl och cyklade iväg.

Nu har vi satt upp tältet, stekt hamburgare och diggat till Euskefeurat, så då sitter en sorglig film som en smäck!
Hejsvejs!