tjugonde.

Malin väckte mig i morse med orden "Agnes, vi måste vakna... Klockan är halv två." Ajdå, där försvann den söndagen. Heh. Men man måste faktiskt få sova ut rejält ibland också.
Gårdagen blev iallafall helt superb, precis som jag trodde! Kafferepet var galet trevligt och galet gott och Minus trettio gjorde mig inte besviken, direkt. Dansade i två timmar nästan längst fram på Håkan vilket resulterade i akut vätskebrist och smärta i rygg och fötter, men det var det värt! Det finns en viss charm med trängseln, svetten och syrebristen, faktiskt. Haha.
Ikväll går jag mest omkring och väntar på att Solsidan ska börja. Det sista avsnittet dessutom. Snyft.